Past the point of no return

Jag vet redan innan att det kommer att spåra ur.
Det är nästan så att jag kan höra hur det ropar på mig.
Jag har en kladdkaka i kylen.
Det finns en anledning till att jag inte bakar eller försöker mig på att laga
goda och feta maträtter.
Jag kan omöjligt behärska mig.
Jag litar inte på mig själv om jag befinner mig i samma rum som någon av ovanstående.
Att man sen bara ska ta en liiiiiten bit funkar aldrig.
Har magen väl vant sig vid nått gott så är det helt kört sen.
Jag äter upp allt.
Därför mina kära vänner, bakar jag inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0